Therese Hammer!

But I think I love fall most of all

Hösten är som sagt min bästa årstid. Och som jag njuter. Jag må vilja kasta min framtid åt helvete och sova på heltid varje morgon kl 7 när väckarklockan ringer. Men de stunder jag är ute och går i parken här i närheten och på kvällarna när jag får dricka te, tända ljus, lyssna på stämningsfull musik och läsa romaner, då är livet allt bra fint. Prenumerera på min höstplaylist här nedanför vettja, massa goa låtar.<3

 

Välkomnar min favoritårstid

Jag har nu fullständigt omfamnat hösten. Efter att en hel sommar vaknat upp med besvikelse över att solen och värmen minsann inte infunnit sig den dagen heller så har jag nu gett upp den naiva föreställningen jag hade om svensk sommar och gått helt in i mörkret igen. Vill ha helsvarta outfits, varma koftor och boots. Och jag vill ha mörka läppar. helst vill jag färga håret svart också men då skullle jag nog få en utskällning av min frisör haha!

 

Man utsätter inte folk för sin ångest

"Man utsätter inte folk för sin ångest. Inte krigskorrespondenter. Inte präster. I alla fall inte på deras lediga tid. Inte prisbelönta författare eller skarpa filosofer. Det är inte god ton. Det är taktlöst. Dålig smak. Ofint. Man ringer inte sin mamma eller sin bror. Det är onödigt. Dramatiskt. Dumt. Det är inte det att jag är ensam. Jag har vänner. Några riktigt nära och goda vänner, människor som jag eventuellt älskar, människor vars kärlek jag litar på, obetingat, fullt ut, till hundra procent. Jag är rädd om mina vänner. Jag vill inte skrämma dem jag älskar."

- Ann Heberlein i Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

 

 

När man hatar att vara kvinna

Just som jag är uppe i min PMS-vecka och bara vill gräva ner mig så hamnade jag på det här inlägget skrivet av min favoritbloggerska Michaela Forni. Det känndes så skönt att läsa om fler med samma problem emd just p-ring. Det är liksom inte bara jag som är knäpp. Måste hitta ett annat alternativ. Har testat p-ring, p-piller, p-stav och natural cycles. Inget har fungerat bra. Alltid är det något. Acne, humörsvängningar, mellanblödningar, noll sexlust and the list goes on. Känner mig så uppgiven och får inte speciellt mycket hjälp eller rådgivning av min vårdcentral heller.

Dör för den här

To meet you with my soul yet still wanting
To walk with you in one heart still longing
I will show you why we belong here
I will never give you up

 

I'd rather be numb

Den största rädslan nu är ju tänk om det här inte går över till nästa vecka. Tänk om det inte bara är pms. Kanske inte borde tackat nej till mer happy pills senast jag va hos läkaren. Tycker synd om människorna som måste vara omkring mig just nu. Men man sjukskriver sig inte från livet bara för att man är lite ledsen, och arg, och ensam, och vill vara ifred. Man gör det man måste.