Therese Hammer!

Tysta tårar

Jag minns det som igår, dagen då jag lärde mig gråta tysta tårar.

 

Det var en konst att gråta själen ur sig utan att väcka pappa och min bror som sov i samma rum i den lilla tvåan.

 

Genom att andas med öppen mun undvek jag att snörvla och jag minns min tandläkares förvirring över den torra yta som bildats på mina tänder.

 

Det var också nödvändigt att kontrollera skakningarna som for genom kroppen, för att inte Christoffer skulle känna av det då vi delade våningsäng.

 

Jag är osäker på hur väl jag lyckades.

 

Idag är jag expert på att dölja mina tårar. Det är inte längre någon konst att gråta i tyst förtvivlan. 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas