Therese Hammer!

Flest ärr vinner

Tidigare har jag avundats dem som har en hård och tuff yta, som inte visar om de blir påverkade av hårda ord och sårande handlingar. Så ofta som jag velat ge sken av att jag låter saker rinna av mig. "Aldrig visa sig svag, då blir man utnyttjad." Men istället är man som en svamp som bara absorberar allt eller som en spröd yta som enkelt färgas och märks av livets gång. Men vet ni nu ser jag det snarare som att den som utstår mycket och ändå förblir mjuk är den som dragit vinstlotten. En mjuk yta leder till att man bjuder in till mer av allt, mer smärta innebär också mer lycka. Jag vill inte ha något skal som stänger ute livet. Däremot märker jag med tiden att insidan hårdnat av de yttre påfrestningarna. Jag hoppas att det fortsätter så. Hård insida, mjuk utsida. Är mycket hellre en persika än ett ägg liksom haha. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas