Therese Hammer!

När du kommer, ska jag sitta här och ta allting du ger mig

Allt var lugnt. Under kontroll. En fin söndag. Utsövd och tillfreds. Sätter på ett avsnitt av den nya serien Narcos och äter frukost. När avsnittet är slut flyttar jag till sängen för att läsa min (fantastiska) bok. Så känner jag hur något i bröstet försiktigt börjar krafsa. Det första tecknet på att ångesten är på väg. Tankarna rusar i allt snabbare takt och jag kan inte längre fokusera på vad jag läser. När ångestkarusellen väl börjat snurra kan inget stoppa den. Den stannar inte förrän någon ramlat av. Och det är alltid jag.

Jag hatar numera lediga dagar. Måste alltid ha något att göra. En riktning att färdas i.

Men det är inte så illa idag. Det räddar mig att tänka på läkartiden jag har på tisdag samt ett första möte med en kurator. Jag har fått vänta på det här sen innan sommaren då jag äntligen fick remissen. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas