Therese Hammer!

Omotivation

Omotiverad till livet. Minns frågeformuläret man får fylla i på vårdcentralen för att läkaren på svart och vitt ska kunna avgöra om du är deprimerad eller inte. En fråga är hur man ser på framtiden. En positiv framtidssyn ses som av högsta vikt. Jag fick alldeles för höga poäng. Ett år senare på fluoxetin var skillnaden enorm. Men de senaste dagarna som varit hade nog mina poäng blivit höga igen. Det blir så här allt för ofta när jag har festat. Detta trots att det var två av de roligaste festerna på ett halvår. Jag är väldigt bra på att ha roligt på fest, alltid en positiv inställning. Det blir vad man gör det till osv. Men baksmällan som kommer sen har jag så svårt att hantera. Först det fysiska med huvudvärk och trötthet som gjorde att hela lördagens sovs bort och söndagen var bara fortsatt seg. Sen kommer ångesten över hur oproduktiv jag varit i snart 4 dagar. Inte tränat, inte pluggat, inte lagat mat. Ett under att jag städat någorlunda kring mig och tagit en dusch. Livet är som en ständig uppförsbacke för mig, varit det länge, och nu hasar jag sakta men säkert nedåt och målet vid hoisonten krymper undan för undan. Jag vet vad som skulle hjälpa. Det hade hjälpt om jag tagit mig iväg på middag med mina vänner som jag planerat i lördags, eller gått på matchen i söndags men jag orkar inte. Ibland skulle man behöva att någon fysiskt drar en upp ur sängen. 

Idag var dagen jag skulle vända det. Gå upp vid 10, äta frukost, gå och träna. Få en bra start. Istället väckte katterna mig vid 7 efter att jag sovit kanske 3-4h för jag hade svårt att somna igår för jag var stressad över skolan. Jag försöker stänga ut dem från mitt rum men de har ju lärt sig öppna dörren så dröjer aldrig länge innan de är här inne igen. Jag satte i öronproppar men det stänger inte ute ljuden och hur hindrar jag dem från att springa runt som idioter i min säng? Så jag går upp och äter frukost och tänker att jag ska somna om igen efteråt och att katterna förhoppningsvis lugnat ner sig då. Trodde jag. Slutar med att jag bara bryter ihop och ligger och gråter av trötthet tills jag till slut somnar. Vaknar på eftermiddagen och dagen är typ över.

Nu måste jag läsa 250 sidor om evidensbaserat socialt arbete. Positiv framtidsssyn lika med noll. Vart är solen när jag behöver den? Och jag dricker snabbkaffe för det vanliga är slut. THE STRUGGLE.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas