Therese Hammer!

Ni "andra vuxna" som alltid såg mig

På fredag tentar jag av kursen "psykologi i ett livsperspektiv" och den fokuserar på relationen mellan barn och föräldrar under uppväxten och vad som gör att vissa barn utvecklas bra respektive "dåligt". Vad som sker när ett barn förlorar en förälder eller när en förälder lider av psykisk sjukdom. Det är naturligtvis omöjligt för mig att läsa den här kursen utan att samtidigt granska mig själv och min egen uppväxt då jag känner mig träffad i så mycket.

Litteraturen framhåller betydelsen av att ha en annan vuxen person som "ser" barnet när föräldraförmågan sviktar och det har fått mig att minnas flera speciella vuxna som gjorde mer än vad som kan förväntas för mig. Vänners föräldrar som alltid bjöd på middag och hjälpte till att skjutsa mig till diverse aktiviteter och tog med mig på både roliga saker och vardagliga saker, sånt som mina fölräldrar inte kunde göra av olika anlendingar. Min fina mellan- och högstadielärare som alltid uppmuntrade mig och berömde mig i skolan. Som lånade ut böcker till mig från sitt personliga lilla bibliotek och ibland lät mig läsa mina älskade böcker på vissa lektioner när jag bara inte orkade göra skoluppgifterna. Ni har betytt så mycket och jag är så tacksam. Jag hade aldrig klarat mig såhär bra utan er.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas